Funkar blogipedia?

Den senaste tiden har vi fått in en del trafik till bloggen via den nystartade söktjänsten blogipedia.com. Syftet med Blogipedia är att visa vad som skrivs på bloggar om olika företag, personer och andra företeelser genom att söka på och publicera textsträngar som kommer efter ordet är.

Vi på MarketDirection är såklart intresserade av alla nya roliga bloggtjänster (sajten har redan fått oss att börja skriva på det önskade sättet…) men en sökning på Blogipedia på vårt företagsnamn ger bara två träffar. Båda från vår egen blogg och båda från december förra året. Har vi verkligen aldrig omnämnts i en är-mening sedan dess?

blogipedia md

En sökning på Kundpanel, som vi väl skriver ganska ofta om (en kundpanel är nämligen ett kraftfullt verktyg för att skapa kundlojalitet) ger också bara två träffar, båda från oss och den senaste för ett halvår sen.

blogipedia kundpanel

Vi får se om några dagar (det ska ta så länge) ifall detta inlägg kommer upp på Blogipedia… Då ökar vi vår exponering med 50%!

Regeringen bäst på att kommunicera i kris

stekt


I går morse var jag på Nalen och bevistade Hammer Hanborgs event Kommunikatören 2009 och fick mig till dels både kaffe och smörgås och resultatet av undersökningen Kommunikatören, som för femte året i rad rankade de bästa företagen ur ett kommunikationsperspektiv, framröstade av drygt 3000 kommunikatörer. 

Eventet var nästan fullsatt, av säkert 75 % kvinnor som är brukligt i denna bransch och enligt mina subjektiva observationer och korta kontakter under den inledande frukosten till ganska stor del bestående av arbetssökande och frilansande konsulter på jakt efter uppdrag. Hammer Hanborgs grundare inledde med några allmänna observationer om årets resultat. Det intressantaste var nog att undersökningen visade att kommunikatörerna anser sig relativt lite drabbade av lågkonjunkturer, framför allt i förhållande till den förra krisen runt millennieskiftet. Hur det går ihop med vårens katastrofrapporter vad gäller reklaminvesteringar och medieinköp kommenterades inte. Uppseendeväckande tycker jag också var att hela 63 % av kommunikatörerna ville byta jobb inom ett år. Så till vinnarna. Det delades ut pris i tre kategorier: privat, offentlig och kriskommunikation. I privatklassen upprepade Ikea förra årets vinst, liksom Skatteverket i den offentliga klassen. Jag anser båda vara värdiga vinnare, speciellt Skatteverket gör ett unikt bra jobb med att kommunicera och stärka varumärket för en organisation som egentligen borde vara symbolen för en opersonligt byråkrati. Jämför man med Försäkringskassan (som ju faktiskt delar ut pengar) är Skatteverket (som ju tar våra pengar) fenomenala. 

 

 

Skatteverkets representant som tog emot priset hade dock en annan motivering till sin framgång. Han menade att:

vi har världens bästa skattebetalare, lydiga och lojala!

I klassen kriskommunikation vann Alliansen/regeringen en jordskredsseger med 33 % av rösterna. Samtliga partiers partisekreterare var på plats och tog emot priset med en rätt snygg blandning av skryt och blygsamhet – folkpartisten Ullenhag menade att en del credit borde gå till oppositionen också eftersom de har varit så svaga och att politik är ett nollsummespel. Även detta pris anser jag nog vara rättvist. Det är faktiskt helt unikt att en regering stärks av en så tung och djup kris som vi nu upplever. BNP-fall, varsel och uppsägningar, kris i kommunerna, och till och med diverse tunga expertinstanser kritiserar politiken – inget biter på förtroendet. Morgonen avslutades med trendspanaren och ståupparen Göran Adlén som på temat ”Trotsa lågkonjunkturen” visade roliga klipp och bilder, ironiserade över vår oförmåga att lära av historien och menade att framtidens kommunikation borde gå ut på att bry sig om kunden, konversera med kunden, prata med kunden. Jepp, det är väl det vi tycker också…. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Uppdatering 15/5: En hel balsal full av kommunikatörer, och bara två andra deltagare har så vitt jag märkt bloggat om eventet. Hade nog väntat mig mer.

 

Har alla andra twittrat istället kanske?

Twitter – omelett eller pannkaka?

42-15885238

I onsdag blev jag av min gode vän, och tillika en av de allra roligaste personerna man kan ha med sig på en affärsresa, Torkel Kristoffers på Newsdesk bjuden på ett underhållande guldäggsseminarium om PR age rank (ja, det var meningen att det skulle vara obegripligt…) på Rival.

Seminariet drevs av Kristoffer Björklund (Newsdesk) och Stefan Hyttfors (Wenderfalck) med benägen hjälp av en något malplacerad improvisationsteatergrupp och även på slutet Nokias svenska informationschef.

Det visade sig handla om sociala medier och web/PR 2.0, främst exemplifierat av Twitter som kommunikations- och marknadsföringskanal, och enligt herrarna Björklund och Hyttfors är detta det bästa som hänt sen skivat bröd. De var rejält entusiastiska och seminariet påminde inte så lite om ett föredrag av Birgersson eller von Holstein från 1999. I och för sig var de ganska medvetna om den saken, men det hade varit intressant med någon typ av resonemang runt detta och vad det finns för hot och risker med denna nya hype.

Nå, jag ska inte vara för negativ. Twitter och andra mikrobloggar är fascinerande och exempelvis jetblue-caset visar vilken potential sociala medier har för att vända hela kommunikationsparadigment på ända och luckra upp gränserna mellan skapare, distributörer och användare av information.

En annan intressant vinkel var att internet håller på att vändas ut och in. När det hela startade var internet in infrastruktur av teknik och tjänster som vi användare besökte. Idag är internet egentligen summan av alla oss användare på nätet och olika typer av tjänster lanseras och görs tillgängliga för oss.

Men som sagt, jag är inte helt övertygad än just vad gäller mikrobloggning. Dels vet jag inte riktigt hur Twitter och mikrobloggar ska kunna användas i B2B-sammanhang (och det nämndes tyvärr inget om på seminariet) och dels har jag inte riktigt övertygats om att det kommer att bli en riktig folksport. Det känns som det idag är en cool leksak för kändisar, journalister, kommunikationsproffs och extrema early adopters. Dessutom finns det klara frågetecken om hur dessa företag någonsin ska kunna tjäna några pengar (om det inte blir en lönsam exit förstås). Börjar det inte lukta lite för mycket 1999?

Eller så är det jag som “invandrare” och inte “inföding” på internet som är för mossig, vem vet…

 

Kundnöjdhet eller kundlojalitet?

Alla som någon gång har träffat oss vet att vi brinner för kundlojalitet som begrepp och undersökningsobjekt framför den gamla klassikern kundnöjdhet. Vi har sen något år använt oss av NPI/NPS i alla våra kundpaneler och det är den resultatgraf som vi först kollar av när svaren på en undersökning börjar rulla in. NPI/NPS mäter kundlojalitet baserat på frågan om respondenten kan tänka sig rekommendera sin leverantör till andra, och ett antal studier har visat att indexet har en stark korrelation med både tillväxt och lönsamhet. Den som vill veta mer om NPI kan antingen exempelvis läsa den här boken , eller mejla oss, så skickar vi över vårt eget white paper.

Hur som helst misstänkte jag att kundlojalitet kanske inte tagit över i resten av samhället. Jag gjorde några snabba googlingar för att ta reda på det.

Jag började med att jämföra NKI (Nöjd Kund Index) med NPS (Net Promoter Score) och NPI (Net Promoter Index) och fick ungefär lika många resultat men jag fick en känsla av att det inte riktigt stämde för alla NPS- och NPI-träffar verkade gälla andra betydelser av förkortningarna.

Så jag testade att skriva ut orden och fick följande resultat:

Jag blev lite skrämd, det var mycket värre än till och med jag trott, och gjorde ett nytt försök nu med själva kärnbegreppen, nöjd kund och lojal kund:

Vi har en liten utmaning framför oss…