Nu rör det på sig (lite) för Smite

Vehiconomics1_42809a

 Vi på MarketDirection var ju med och genomförde en undersökning om produktidén Smite i Innovationspanelen som vi driver för KTH Innovation tidigare i år och skrev då även ett blogginlägg om det. Det inlägget drar fortfarande rätt mycket trafik till bloggen så det verkar finnas ett visst intresse därute för morgondagens stadsfordon.

Däremot tycker jag att det varit helt tyst om Smite i vanlig media sen i mars, trots det rådande mediaintresset för bilbranschen i stort, den svenska bilkrisen specifikt och inte minst nya innovationer inom elområdet, och och jag har undrat om det varit en medveten strategi från Broryd, Lutz och Kazemahvasi på Vehiconomics eller om det helt enkelt har gått lite trögare i affärs- och produktutvecklingen än planerat.

Nu har  jag hittat en ny sajt, mysmite.com, där själva bilen och filosofin bakom presenteras på ett faktiskt ganska bra sätt. Det är färgglatt, lekfullt och lite gulligt – helt i linje med varumärket och bilens utstrålning. Tyvärr finns det ingen mer information om lanseringsdatum eller andra tidplaner och det är tydligen fler än jag som undrar över detta, för i princip alla kommentarer undrar om när bilen släpps och om de kan beställa. En kommentator, Krister, var mycket tydlig:

när när när när när när när när

Positivt är sajten är interaktiv med möjlighet att kommentera (de än så länge tyvärr få) posterna och framförallt älskar jag att de planerar att verkligen involvera sina framtida kunder. Det är ju helt i linje med våra tankar om co-creation och kunddriven utveckling. Om man klickar på länken Join så kommer man till en sida där man kan anmäla sig som “Smitten” och utveckla Smite tillsammans med Vehiconomics på ett helt nytt sätt. Det här tycker jag är vackert:

If customers are given the freedom and ability to dictate their own products, the whole idea of how product development is done is turned upside down. The need for market analysis will be virtually eliminated if the numbers of contributors are big enough. The struggles between designer’s ideas, wants and needs on the one side and customers ideas, wants and needs on the other will be memories of a bad dream.

 Bra tänkt och bra formulerat!

Intressant!?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Uppdatering: en bloggare vid namn Germund som inom andra frågor har en del minst sagt aparta åsikter, bl a vill han se till “att människorna i Afrika, Mellanöstern och Asien inte avlar så orimligt många nya människor som resten av mänskligheten måste försörja”, anser att hela Smite-konceptet är en ren bluff med syfte att håva in bidragspengar och att alla som har skrivit om Smite, inklusive MarketDirection, är grundlurade. Han har på egen hand listat ut att Smite-karossen inte bara är starkt inspirerad av Messerschmitt utan att Vehiconomics faktiskt bara har tagit gamla Messerschmitt-karosser och målat om dem i glada färger… Utan att på något sätt vara säker på att Smite kommer att bli en succé eller ens lanseras finner jag det intressant att man kan vara så tvärsäker på något utan ha nån som helst insikt.

Nu rör det på sig (lite mer) för Smite

Vehiconomics1_42809a

 Vi på MarketDirection var ju med och genomförde en undersökning om produktidén Smite i Innovationspanelen som vi driver för KTH Innovation tidigare i år och skrev då även ett blogginlägg om det. Det inlägget drar fortfarande rätt mycket trafik till bloggen så det verkar finnas ett visst intresse därute för morgondagens stadsfordon.

Däremot tycker jag att det varit helt tyst om Smite i vanlig media sen i mars, trots det rådande mediaintresset för bilbranschen i stort, den svenska bilkrisen specifikt och inte minst nya innovationer inom elområdet, och och jag har undrat om det varit en medveten strategi från Broryd, Lutz och Kazemahvasi på Vehiconomics eller om det helt enkelt har gått lite trögare i affärs- och produktutvecklingen än planerat.

Nu har  jag hittat en ny sajt, mysmite.com, där själva bilen och filosofin bakom presenteras på ett faktiskt ganska bra sätt. Det är färgglatt, lekfullt och lite gulligt – helt i linje med varumärket och bilens utstrålning. Tyvärr finns det ingen mer information om lanseringsdatum eller andra tidplaner och det är tydligen fler än jag som undrar över detta, för i princip alla kommentarer undrar om när bilen släpps och om de kan beställa. En kommentator, Krister, var mycket tydlig:

när när när när när när när när

Positivt är sajten är interaktiv med möjlighet att kommentera (de än så länge tyvärr få) posterna och framförallt älskar jag att de planerar att verkligen involvera sina framtida kunder. Det är ju helt i linje med våra tankar om co-creation och kunddriven utveckling. Om man klickar på länken Join så kommer man till en sida där man kan anmäla sig som “Smitten” och utveckla Smite tillsammans med Vehiconomics på ett helt nytt sätt. Det här tycker jag är vackert:

If customers are given the freedom and ability to dictate their own products, the whole idea of how product development is done is turned upside down. The need for market analysis will be virtually eliminated if the numbers of contributors are big enough. The struggles between designer’s ideas, wants and needs on the one side and customers ideas, wants and needs on the other will be memories of a bad dream.

 Bra tänkt och bra formulerat!

Intressant!?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Uppdatering 1: en bloggare vid namn Germund som inom andra frågor har en del minst sagt aparta åsikter, bl a vill han se till “att människorna i Afrika, Mellanöstern och Asien inte avlar så orimligt många nya människor som resten av mänskligheten måste försörja”, anser att hela Smite-konceptet är en ren bluff med syfte att håva in bidragspengar och att alla som har skrivit om Smite, inklusive MarketDirection, är grundlurade. Han har på egen hand listat ut att Smite-karossen inte bara är starkt inspirerad av Messerschmitt utan att Vehiconomics faktiskt bara har tagit gamla Messerschmitt-karosser och målat om dem i glada färger… Utan att på något sätt vara säker på att Smite kommer att bli en succé eller ens lanseras finner jag det intressant att man kan vara så tvärsäker på något utan ha nån som helst insikt.

Uppdatering 2: Äntligen! nu är eko-bilen Smite klar för testkörning. Tre hjul för framtidens pendlare.

Twitter – omelett eller pannkaka?

42-15885238

I onsdag blev jag av min gode vän, och tillika en av de allra roligaste personerna man kan ha med sig på en affärsresa, Torkel Kristoffers på Newsdesk bjuden på ett underhållande guldäggsseminarium om PR age rank (ja, det var meningen att det skulle vara obegripligt…) på Rival.

Seminariet drevs av Kristoffer Björklund (Newsdesk) och Stefan Hyttfors (Wenderfalck) med benägen hjälp av en något malplacerad improvisationsteatergrupp och även på slutet Nokias svenska informationschef.

Det visade sig handla om sociala medier och web/PR 2.0, främst exemplifierat av Twitter som kommunikations- och marknadsföringskanal, och enligt herrarna Björklund och Hyttfors är detta det bästa som hänt sen skivat bröd. De var rejält entusiastiska och seminariet påminde inte så lite om ett föredrag av Birgersson eller von Holstein från 1999. I och för sig var de ganska medvetna om den saken, men det hade varit intressant med någon typ av resonemang runt detta och vad det finns för hot och risker med denna nya hype.

Nå, jag ska inte vara för negativ. Twitter och andra mikrobloggar är fascinerande och exempelvis jetblue-caset visar vilken potential sociala medier har för att vända hela kommunikationsparadigment på ända och luckra upp gränserna mellan skapare, distributörer och användare av information.

En annan intressant vinkel var att internet håller på att vändas ut och in. När det hela startade var internet in infrastruktur av teknik och tjänster som vi användare besökte. Idag är internet egentligen summan av alla oss användare på nätet och olika typer av tjänster lanseras och görs tillgängliga för oss.

Men som sagt, jag är inte helt övertygad än just vad gäller mikrobloggning. Dels vet jag inte riktigt hur Twitter och mikrobloggar ska kunna användas i B2B-sammanhang (och det nämndes tyvärr inget om på seminariet) och dels har jag inte riktigt övertygats om att det kommer att bli en riktig folksport. Det känns som det idag är en cool leksak för kändisar, journalister, kommunikationsproffs och extrema early adopters. Dessutom finns det klara frågetecken om hur dessa företag någonsin ska kunna tjäna några pengar (om det inte blir en lönsam exit förstås). Börjar det inte lukta lite för mycket 1999?

Eller så är det jag som “invandrare” och inte “inföding” på internet som är för mossig, vem vet…