Min drömkund: AIK!

publik

Uppdaterad av Nina den 5 mars 2010:

I artikeln Så ska klubbarna locka tillbaka publiken i Dagens media tänker klubbarna locka publiken till arenorna genom reklam i sociala medier och traditonella kanaler. Ett gott alternativ till att locka till sig mer publik är att skapa en bättre gemenskap och delaktighet. Läs gärna Langes inlägg nedan om att skapa lojalitet och engagemang hos sina medlemmar.

************

Nina frågade häromdan vilken min drömkund skulle vara och jag svarade inte på en gång. Jag funderade på om det skulle vara ett företag med riktigt coola produkter, typ Ferrari, eller ett företag med huvudkontor i New York så att det skulle bli en resa dit i månaden, eller ett företag med riktigt mycket pengar, typ Exxon, så att vi kunde fakturera riktigt, riktigt ordentligt. Eller ett företag där vi verkligen kan göra skillnad, till exempel Comhem, som har ett extremt stort behov av att börja lyssna på sina kunder.
Men i morse gick det upp ett ljus: min nya drömkund är AIK!

aik_logo_225x157

Jag har alltid, eller åtminstone sen bröderna Lebacks tid, varit en AIK-supporter. Lojal utan att vara fanatisk. Norra stå när jag var yngre, sittplats 5-6 matcher per år i modern tid. Min bästa AIK-tid, bortsett från särskilda ögonblick som SM-gulden och Nebos lobb, var nog senaste sessionen i superettan, framförallt för att den tiden visade hur lojala AIKs supportrar är, och hur fantastisk klacken på Norra Stå är. Totalt stöd från första matchen, trots att den om jag inte minns fel var en närmast pinsam historia, och högre publiksnitt än i princip alla då allsvenska lag. Min snart kommande son kommer få ett medlemskap i AIK snarast efter födseln, något som hans Hammarbyindoktrinerade blivande mamma bittert ångrade att hon satte på spel i en Trivial Pursuit-match.

Senaste säsongen gick jag dock på färre matcher än någonsin. Det sportsliga resultaten har inte imponerat, Norling får gå på oklara grunder och det är totalt kaos i organisationen. Huliganproblemet verkar inte kunna lösas och alltför många småbarnsföräldrar vågar inte gå på Råsunda. När man sedan tar säkerhetsåtgärder verkar det allt som oftast bli helt fel…

Ledningen kommunicerar med media och tränaren kommunicerar med Firman. ”Organiserade” medlemmar får alltmer makt, till stor del på ”vanliga” medlemmars bekostnad. Alla medlemmar har i och för sig sina årsmöten och ibland extrainsatta krismöten men även där dominerar en högljudd minoritet.

Tänk en medlemspanel! En kontinuerlig dialog mellan ledning och supportrar där allt från spelarinköp och spelstrategi till tränarfrågan och arrangemangen på Råsunda skulle dryftas. (Här är ett potentiellt tränartillskott som i varje fall jag hade stöttat) Jag menar inte att dessa frågor helt ska bestämmas av AIKs medlemmar, men att få deras input och att visa att man tar den tillvara skulle både öka kvaliteten i besluten och medlemmarnas lojalitet. Det är jag helt övertygad om.

November 2008