Köttklistret kan komma att förbjudas, trots beslutet från EU-kommissionen i vintras som röstade för att tillåta köttklister inom EU. Denna gång är det EU-parlamentets miljöutskott som röstade för att stoppa köttklistret. Nu är det en röstningsomgång kvar och det är en plenumröstning i hela EU-parlamentet. Det känns som att riskerna för att konsumenter ska vilseledas minskar, även om produkterna skulle märkas så att det går att se vilka köttbitar som är ihoplimmade.


Det som har gjort att jag tagit upp detta här (förutom att jag hakar upp mig på ordet köttklister) är att jag gillar att konsumenter engagerar sig i olika frågeställningar.
Med dialog och engagemang kan man komma längre.

Nya artiklar på området:

Köttklistret på väg att förbjudas
EU-utskott röstade mot köttklister

Hälsningar Nina Laudon

Tidigare inlägg

Köttklister måste vara ett utav det äckligaste orden som finns. På livsmedelsverkets hemsida kan man läsa att köttklister är en tillsats som används för att foga ihop mindre köttbitar till en större köttbit. Produkten tillverkas av blod från nöt eller gris och består av proteinet fibrinogen och enzymet trombin. Dessa ämnen finns även i människoblod. Det känns som att maten kommer att smaka så mycket bättre nu när man vet vad köttklister är.

Finns det något gott som ett köttklister kan tillföra en konsument? Jag tycker att det känns märkligt att inte kunna svara på en så enkel fråga från mitt barn som – vad blir det för mat idag mamma? Det är ju inte bara att man känner sig lurad som konsument utan sorgligt att man inte ens vet vad man serverar.

Här finns det dock en möjlighet som konsument att helt enkelt hoppa över att köpa mat med köttklister i. Om man nu kan läsa sig till det på förpackningen. Vet egentligen inte om det är bättre eller sämre med ett köttklister än de “limmade och pressade” produkterna som finns idag i skinka och medvurst och gud vet i vilka alla andra produkter. Men det laddade ordet köttklister spär på känslan av fuskprodukter och att maten är onaturlig.

I slutändan kanske detta klister för något gott med sig. Förhoppningsvis blir man som konsument mer medveten om vad man köper och ställer högre krav på matleverantörer och på sin matbutik runt hörnet. Förhoppningsvis blir det mer debatt om vad som är naturlig och onaturlig mat, vad som är riktig och oriktig mat, vad som är bra och dåligt för kropp & hälsa.

På Citygross har man redan tänkt till för att underlätta det för oss medmänniskor genom att märka varor som Äkta vara om de är äkta. (Egentligen helt absurt att det ska behövas, men i alla fall.) På Citygross hemsida kan du läsa mer om föreningen Äkta vara. Eller så går du till Äkta varas hemsida och läser mer där.

Fler artiklar om köttklister:

Svd – intensiv debatt om köttklister
Aftonbladet – butikerna säger nej till köttklister
Aftonbladet - klistrat kött finns redan
DN – Sverige röstar ja till köttklister
Expressen – Äntligen köttklister
Expressen – Vi borde äta mer husdjur

Av den uppsjö av artiklar och alla facebookgrupper som tar upp detta tyder det på att debatten bara har börjat!

Att låta Stockholmarnas röst bli helt avgörande utan att väga in fakta och övrigt beslutsunderlag, gör att man kan undra om resultatet blir lyckat. Problemet här är att det rör sig om en så ofantligt stor investering och det är svårt att lägga kravet på medborgarna att sätta sig in det omfattande underlag som behövs för att kunna ta ställning i frågan.

Det är bra att använda folket som bollplank i frågor som rör dem själva. Frågan om Förbifarten är just en fråga som kan ställas till folket för att få input, men inte ett avgörande. Med medborgarnas input i olika frågor finns det mycket att vinna i att komma närmre sina väljare och att skapa kontakt och samhörighet. Detta gäller oavsett om man är politiker eller företagare.

Ett tips är helt enkelt att löpande fråga folket vad de tycker och tänker i olika frågor och få fram vad som är viktigt i deras vardag. Att lyssna och få insikt från ett medborgarperspektiv innan man fattar beslut i en komplex fråga är helt rätt, men att låta folkets åsikt bli avgörande känns som att det är att ta det ett steg för långt. Eller?

Artiklar i ämnet:

Aftonbladet – De rödgröna vill rösta om förbifarten
Expressen – Rödgröna föreslår folkomröstning om Förbifart Stockholm
SvD – De rödgröna vill ha folkomröstning
SvD – Så undviks en frontalkrock
DN – Rödgröna föreslår folkomröstning om förbifart Stockholm
SvD – Rödgrönt tvång kan vara olagligt

Mvh

Nina Laudon

Mats Odell vill att myndigheter ska kunna använda sig av sociala medier såsom Facebook och Twitter. Det som är roligt är att han tycker att det är viktigt att ta till vara på den entusiasm och de möjligheter som finns inom sociala medier. Något som du kan läsa om i artiklar från bl a Computer Sweden, E24 och Dagens Media. Ett steg att närma sig medborgarna. Ett sätt att skapa samhörighet och engagemang. Något som vi på MarketDirection gillar.

I det här fallet är det inte konstigt att man behöver ta fram riktlinjer för hur användandet sker av dessa medier eftersom det handlar om vad som ska diarieföras, hur man ska hantera den personliga integriteten och vad som är offentlig handling eller inte.

Läs gärna mitt tidigare inlägg nedan om riktlinjer för användande av Facebook…

******

I vår senaste undersökning med Marknadspanelen om dagens och morgondagens marknadsföringskanaler hade vi med en fråga om deltagarnas företag har infört några riktlinjer för användande av sociala medier som ex vis bloggar, Facebook och Twitter. Som resultatbilden visar nedan är det 24 % av företagen som har restriktioner för personalens användande av dessa kanaler. Merparten av företagen (65 %) har valt att inte ha några restriktioner för de anställda.

Bilden är kluven när det kommer till att införa restriktioner. Två av anledningarna till att företag väljer att införa restriktioner för personalen att använda kanalen Facebook är att den har blivit en tidstjuv och att det finns en risk för att jobbhemligheter avslöjas. Något som framgår av en artikel från Svd om Facebook i den gångna veckan.

Som du kan läsa om i tidigare inlägg där vi presenterar resultatet från undersökningen med Marknadspanelen ses sociala medier (och Facebook ibland dem) som en viktig kommunikationskanal för företag i framtiden. Företagen har kommit olika långt i sin närvaro i dessa medier. En del har använt sociala medier i flera år, medan några är i planeringsstadiet. Totalt är det hela 76 % som vill fortsätta att utveckla sin närvaro i sociala medier.

Fördelar med att hänga med i dagens nyare kommunikationskanaler får vägas mot nackdelarna. Som Kristian Borglund, karriärutvecklare och författare till boken De 15 hetaste karriärtipsen i världen säger till Svd kan spärrar mot sociala medier skrämma bort medarbetare. Företag som inte tillåter Facebook tappar i trovärdighet, speciellt i den yngre målgruppen. Det signalerar att företaget lever kvar i en gammal tid, utvecklar Kristian Borglund till Svd.

* Panelen består av 377 personer som arbetar på cirka 200 olika företag med varierande storlek. 52 % av de företag som är representerade i denna undersökning har fler än 200 anställda. Antalet deltagare denna dialogomgång var 107 stycken. Den absoluta merparten jobbar inom områdena marknadsföring, kommunikation eller affärsutveckling. Det finns allt från stora till riktigt små företag representerade i Marknadspanelen.

Vill du bli medlem i Marknadspanelenen? Anmäl dig här!

Vad tycker du, är det rätt eller fel med att införa restriktioner för användande av sociala medier för personalen?

I artikeln Så ska klubbarna locka tillbaka publiken i Dagens media tänker klubbarna locka publiken till arenorna genom reklam i sociala medier och traditonella kanaler. Ett gott alternativ till att locka till sig mer publik är att skapa en bättre gemenskap och delaktighet. Läs gärna Langes inlägg nedan om att skapa lojalitet och engagemang hos sina medlemmar.

************

Nina frågade häromdan vilken min drömkund skulle vara och jag svarade inte på en gång. Jag funderade på om det skulle vara ett företag med riktigt coola produkter, typ Ferrari, eller ett företag med huvudkontor i New York så att det skulle bli en resa dit i månaden, eller ett företag med riktigt mycket pengar, typ Exxon, så att vi kunde fakturera riktigt, riktigt ordentligt. Eller ett företag där vi verkligen kan göra skillnad, till exempel Comhem, som har ett extremt stort behov av att börja lyssna på sina kunder.
Men i morse gick det upp ett ljus: min nya drömkund är AIK!

Jag har alltid, eller åtminstone sen bröderna Lebacks tid, varit en AIK-supporter. Lojal utan att vara fanatisk. Norra stå när jag var yngre, sittplats 5-6 matcher per år i modern tid. Min bästa AIK-tid, bortsett från särskilda ögonblick som SM-gulden och Nebos lobb, var nog senaste sessionen i superettan, framförallt för att den tiden visade hur lojala AIKs supportrar är, och hur fantastisk klacken på Norra Stå är. Totalt stöd från första matchen, trots att den om jag inte minns fel var en närmast pinsam historia, och högre publiksnitt än i princip alla då allsvenska lag. Min snart kommande son kommer få ett medlemskap i AIK snarast efter födseln, något som hans Hammarbyindoktrinerade blivande mamma bittert ångrade att hon satte på spel i en Trivial Pursuit-match.

Senaste säsongen gick jag dock på färre matcher än någonsin. Det sportsliga resultaten har inte imponerat, Norling får gå på oklara grunder och det är totalt kaos i organisationen. Huliganproblemet verkar inte kunna lösas och alltför många småbarnsföräldrar vågar inte gå på Råsunda. När man sedan tar säkerhetsåtgärder verkar det allt som oftast bli helt fel…

Ledningen kommunicerar med media och tränaren kommunicerar med Firman. ”Organiserade” medlemmar får alltmer makt, till stor del på ”vanliga” medlemmars bekostnad. Alla medlemmar har i och för sig sina årsmöten och ibland extrainsatta krismöten men även där dominerar en högljudd minoritet.

Tänk en medlemspanel! En kontinuerlig dialog mellan ledning och supportrar där allt från spelarinköp och spelstrategi till tränarfrågan och arrangemangen på Råsunda skulle dryftas. (Här är ett potentiellt tränartillskott som i varje fall jag hade stöttat) Jag menar inte att dessa frågor helt ska bestämmas av AIKs medlemmar, men att få deras input och att visa att man tar den tillvara skulle både öka kvaliteten i besluten och medlemmarnas lojalitet. Det är jag helt övertygad om.

November 2008

Det slog mig under samtalet med sjuksköterskan att jag inte kände känslan av att hon försökte få slut på samtalet så fort som möjligt för att ta nästa samtal. I stället fick jag möjlighet att i lugn och ro få den information jag behövde för att känna mig trygg.

Ovanpå denna positiva erfarenhet fick jag ett uppföljningssamtal dagen efter, där jag fick besvara frågor om hur jag upplevt min kontakt och väntetid med vårdguidens sjukvårdsrådgivning. Detta som ett sätt att kunna förbättra servicen och stämma av kvaliteten på råden. Det tycker jag är värt en fjäder i hatten!

Tack för det. /Nina

Det känns heller inte sådär förvånande att resultatet av undersökningen som jag antar var rent kvalitativ och bara omfattade fyra case-företag, bl.a designbyrån No Picnic och webbyrån Creuna, kom fram till det som beställaren önskade – att företag som har en mix av kompetenser är bättre. I och med att alla företag som studerades hade en medveten blandning av kompetenser är det oklart vad man jämför med, men rent intuitivt känns det som om företag som har som uppgift att vara kreativa blir just mer kreativa om det finns en blandning av människor i projektgrupperna.

På MarketDirection har vi faktiskt när jag funderar på det en bra mix vad gäller studiebakgrund. Vi är en ekonom, en jurist och en civilingenjör och har pratat om att nästa medarbetare mycket väl kan vara någon med en mer beteendevetenskaplig bakgrund. Det är definitivt en fördel då vi kan ha fler perspektiv i våra projekt och i vissa fall till och med konkret använda vad vi lärt oss under våra utbildningar…

Kanske lite långsökt bildillustration för detta inlägg. Hoppas kopplingen till inlägget åtminstone uppfattas av någon kreativ person (eller grupp av personer med mixade kompetenser…)

Åter igen, det är viktigt att respektera sina kunder. Det är bland annat därför som vi ivrar för våra företagsspecifika kundpaneler. Lyssna, involvera och respektera. Vi är inte ensamma om att tycka att det är viktigt. På Säljarbloggen, där jag snappade upp artikeln, tar man upp detta också.

Hälsningar från Nina

Senare under dagen går jag in i en Onoffbutik. Det är bara jag och två anställda från Onoff där. Den ena av dem pratar i telefon och den andra sitter i kassan. Jag letar efter en ryggsäck men hittar inte det jag söker. Som uppmärksam säljare kan man tydligt se att jag undrar över något. I stället för att bli tillfrågad om hjälp behöver jag gå fram till den som sitter i kassan och be om hjälp. Han svarar då att han inte kan hjälpa mig för han får inte lämna kassan. Min spontana tanke var – Vilken rutten kundservice Onoff har. Förstår den anställde att han signalerar till mig att Onoff inte bryr sig om sina kunder?

Några dagar senare går jag in i Inneboendebutiken på Tegnérgatan. ”Välkommen!” hörde jag medarbetaren säga i en rent trevlig ton. Jag kände mig positivt uppmärksammad. Jag gick runt lite grann i butiken. Efter ett tag säger medarbetaren ”Säg bara till om jag kan hjälpa dig med något”. Allt med rätt tidsintervall, med rätt känsla utan att det är påträngande. Direkt tänkte jag – Här vill jag handla fler gånger! Hur kommer det sig att hon agerar på det sätt hon gör och inte de andra?

Ytterligare ett liknande exempel kunde jag läsa om häromdagen i en artikel i DN. I artikeln stod det att tre anställda på Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP i Stockholms län under flera år inte skrivit några journaler över barn och ungdomar som de träffat. Anledningen till försummelsen verkar vara för hög arbetsbelastning. Övriga anställda har känt till de tre anställdas situation men har inte slagit larm.

Kanske är det så enkelt att hon som jobbade på Inneboende känner sig som en ”medarbetare”, en del av verksamheten och inte enbart “anställd” (om man nu kan skilja dessa begrepp åt på detta sätt). Någonstans brister det i alla fall i ansvar och engagemang. Var bristen ligger är säkerligen olika. Ibland hos den enskilde och ibland hos företaget.

Det vore intressant att veta hur ditt företag förmedlar att de anställdas/medarbetarnas agerande identifieras med ert varumärke? Hur gör ditt företag för att se till att de anställda/medarbetarna känner ansvar och engagemang och att det är kul att få vara en del av byggandet av just ert varumärke?

Några funderingar från Nina

När det var dags för att låta Marknadspanelen utvärdera fenomenet kundtjänst i vår senaste Nyhetsdialog tyckte vi att det skulle vara intressant om överskattningssyndromet även gäller sitt eget företags kundtjänst och kundservice.

Och så var det! Se här:

Det var något fler respondenter som inte hade någon åsikt men mönstret är tydligt. Enbart 4% tyckte att deras kundtjänst var sämre än konkurrenternas…

Vi får väl åter fråga oss om detta verkligen innebär att våra kunder, prospects och kontakter i Marknadspanelen är så mycket bättre än sina konkurrenter eller om det återigen är den lilla överskattningsmodulen i hjärnan som slagit till. Jag vet vad jag tror…

Och som vanligt: arbetar du med eller bara är intresserad av kommunikation eller marknadsföring och vill vara med i Marknadspanelen, klicka här!

Även om Marit Paulsens fikapaus hade en stor portion ironi, ställer jag mig ändå några automatiska frågor till hur förberedelserna inför kampanjerna gått till.

• Har man testat vilka frågor som vi väljare tycker är viktiga inför EU-valet och utgått från det i skapandet av kampanjerna? Eller är det bara frågor som partierna tycker är viktiga att få fram som uppmärksammas?
  
• Hur bestäms fördelningen mellan reklamkanaler? (Läs mer i Resumé).

• Har man testat kampanjen i förväg på en större grupp väljare så att de får förmedla om budskap, utformning och innehåll kommer fram?

Det ska bli både roligt och spännande att se hur kampanjerna tas emot och hur många röster som faktiskt fås tack vare de olika kampanjerna.

Hilsen

Nina Laudon
nina@marketdirection.se